Gårdagens intervju var trevlig. Tycker iaf jag. Ska få se texten ikväll, men nu är jag på väg till simhallen, så får väl se om jag fått något mejl när jag kmr hem vid nio-tiden. Tyvärr vet jag inte varför det blir så, men precis som vid tv4-intervjun och säkert andra intervjuer också så blir jag så gravallvarlig. Jag menar - visst, cancer är en allvarlig sjukdom och man ska verkligen inte skämta bort den detaljen, men här var det meningen att jag skulle berätta om mitt liv, mycket i ren allmänhet men med fokus på den här delen av mitt liv... behöver liksom inte överdriva de allvarliga bitarna så mkt. När hon stängt datorn som hon antecknat i slappnade jag av och kände att samtalet blev mer naturligt så svaret kanske helt enkelt är att jag känner mig obekväm på den sidan av intervjubordet så att säga även om det är oerhört lärorikt att vara med om det.Sen beror det förståss på intervjuaren också. Tv4-kvinnan var inte samma som hade bokat intervjuan och kanske inte hade koll på vem jag var. Han som bokade kanske hade läst lite på bloggen och fått en uppfattning om mig? Det lät iaf så när han ringde. Igår var det en student som fått lära sig att ställa öppna frågor och glömt regel nummer ett: research. Men jag visste ju vad hon var ute efter och kunde hjälpa till på traven. Blev bara aningen svävande frågor och allmänna funderingar. Hur som helst ska det bli spännande att läsa texten :)
Kommentera