Det var sommar och solen sken

Vi hade vattenkrig på ängen

och fast jag visste

att jag ingenting ville ha

pirrade magen så där underbart

 

Du fångade mig och

höll om mig och jag var hel

Just där och då

Ingen annanstans

Jag ville ingenting mer

 

Men solen gick i moln, min vän

Tillslut spolades sommaren bort

i kallt höstregn, du försvann

 

När snön föll, vattenkrig

kunde bytas mot snöbollar

var en kopp kaffe mer din kopp av te

 

Melodin som fjärilarna sjungit i magen

var mer desperata rop

att få fly bort, bort iväg

 

Och vi försvann

lagom till att våren blommade ut

Nya andetag

Men du var borta, min vän

och jag vaknade ur min dröm

tiden står stilla
trots att den ofta
flyger iväg
alldeles för fort
 
minnen som bränns
fast på näthinnan
fast i hjärtat
kvar i tiden
 
drömmar som kanske
en dag uppfylls
och sorger som en dag
stillar sig i tiden
Jag mår illa
Och huvudvärken växer
Allt jag försökte
Var att få folk
Att hålla sams
 
Men man kan inte
Älskas av alla
Samtidigt
 
Jag vet mycket väl
Att jag inte
Är perfekt
 
Jag försöker bara vara
Den jag är
Och den jag mår bäst
Utav att vara