Igår skrev jag ett förtydligande gällande bokförsäljningen via PayPal på min hemsida. Gå in och kika där om du har några funderingar, eller mejla mig på bok@malinshotspot.se

Hemsida med PayPal institutionerna är www.malinshotspot.se/bok.html

men i grund och botten handlar det om en missuppfattning - Du som köpare behöver INTE bli PayPal-medlem för att köpa boken!
Kika in på blogg.cancerfonden.se där står det om min bok och min blogg!

En från Cancerfonden mejlade idag och ville ha ett referens ex av boken, vilket hon såklart fick. Men någon annan har bloggat, som verkar ha utgått från DN-texten (blev grattad där i helgen och bilden är från dem).

Några missar som gör att jag misstänker att boken ej blivit läst:
* Förstadie till melanom
Jag tog bort två leverfläckar 2006 där den ena var ett förstadie och den andra var ett melanom!
* Boken handlar om smärta och saknad
Ja, till viss del inleds den med sådant, men i det stora hela om att leva med en cancerdiagnos, läkarbemötanden och om att våga stå på sig och göra det som är bäst för en själv istället för att lita på någon statistik.

Men i det stora hela; kul att Cancerfonden lyfter boken. På söndag kommer nästa insättning till dem.

Nu är jag snart framme för kvällens fika med UC-gänget.
I helgen publicerades ännu en artikel om mig. I DN denna gång! Det var min söta mamma som ville skryta om min bokutgivning och som hade anmält mig till DN:s familjesidor. Så jag fick i år ett officiellt Grattis med en liten artikel i tidningen. Väldigt trevligt tycker jag, även om inte så många kanske läser just familjesidorna.

Vad jag menade med Äntligen?

Jag har aldrig haft åldernoja, och än mindre nu. Jag har alltid tampats mot folk som betraktar mig utefter min ålder. ”Bara 17”, ”endast 22” osv. Nu är jag äntligen 25 år och är fortfarande ung, men börjar allt mer betraktas som vuxen och tagen på allvar när jag har något att säga!

Jag har också jobbat mycket med min självkänsla de senaste åren och det gör att jag allt mer vågar tro på mig själv och stå för det jag själv tycker och tänker. Det är svårt när man tidigare alltid har tryckt ner och känt sig dumförklarad av alla (främst auktoriteter).

Varje år brukar jag sätta ut mål för kommande år. Nästan som nyårslöften fast från födelsedagen. Förra åren hade jag mål och drömmar om att jag skulle få frilansandet på rullning och påbörja pilotutbildningen. Det blev inte mycket med de planeran. Det ena påverkade det andra och allt blev bara ett jox av drömmar som jag inte vågade ta tag i.

Bakom det där hade jag även en dröm som jag inte vågade skriva ut. Att få träffa någon som bryr sig om mig för den jag är. Kunna flytta till något ställe där jag kan känna mig hemma och gärna få möjlighet att skaffa katt. Nu har jag en sambo som gav mig två katter i 25-årspresent! Helt fantastiskt!

Så för nästa år då? Ja, rimligt vore ju att först och främst uppfylla det där som inte gick så bra. Att få rull på frilansandet och pilota en del. Men det får väl fortsätta vara drömmar ett tag till. Så länge fortsätter jag att njuta av det jag har här och nu.