Skrivlusten här på bloggen kommer och går. Lite som klådan på skulderbladet. Jag har bytt tejp, men det verkar inte riktigt hjälpa. Kanske bara är inbillning? Ska i eftermiddag be en kollega att lägga om och smörja in med kortison som iaf hjälper för stunden.

Jo, men operationen gick väl bra. Bara det att jag hatar bedövningssprutan och ville få den överstökad, men när läkaren såg att jag grimaserade åt den sa han "oj, jag kanske ska ta det lite lugnare" och tycktes aldrig bli klar med den.

Jag brukar klaga på alla artiklar varje vår om hudcancer och försiktig solning, men i år har diskussionen äntligen fått en ny vinkel. Det är inte längre "skydda dig mellan 11-15", utan det är bättre lyft av drabbade case. Det är nya vinklar och intressanta historier.

Och imorgon ska jag bli intervjuad istället för att intervjua. Mer info kommer...
"Hej, vi på Kirurg-mottagningen vill påminna om din tid i övermorgon [...] Välkommen!"

Tack...? Hade precis slutat tänka på det. Jag är trött i varje cell i kroppen eftersom jag inte sovit ordentligt på typ två veckor. Först nervositet inför läkarbesöket, sedan inför kirurgbesöket... fast kirurgen borde det gå bra hos, nervositeten lär sitta kvar till resultatet kommer om tre veckor. Yeay, över en månads sömnproblem!

Insåg det verkliga problemet med sömnsvårigheterna i söndags. Jag älskar mitt sommarjobb, och framför allt när jag har mycket sånt här i huvudet är det skönt att ha något annat att fokusera på. Det är mycket att hålla i huvudet kring flygningarna, mycket rutiner som helst ska sitta i ryggmärgen och som kräver fokus på det man gör...

Men att jag som värdinna tar åt mig av sura pax innan flygningen är inte bra. Det är inte alls bra och det vet jag om. Det är något jag i stort sätt lyckats arbeta bort, men som jag i söndags alltså insåg kom tillbaka. Fan. Jag vill att det här med operation och provsvar ska vara över NU!

Mardrömmar. Vaknar kallsvettig med riktiga obehagskänslor. Kommer bara ihåg skumma fragment...

Och som om inte det var nog var jag tvungen att klippa gräsmattan idag. Oj, stackars mig! Men när solen gassar och man på läkares beordran inte ska vara i solen, man är gräsallergiker som insett att nyklippta gräsmattor aldrig är speciellt roliga och nacke, axlar och skulderblad inte samarbetat på sex år, och den enda gräsklippare man har tillgång till är en bråkig gammal motorgräsklippare, då är det inte speciellt underhållande kan jag tala om!

Dock samarbetade det mesta med mig idag och mattan blev relativt snabbt klar. Nu väntar jag bara på besked om hur samarbetsvilliga vädergudarna vill vara framåt kvällen.