Det börjar brännas för en 18-årsgräns på solarium. Det är dags. För länge sen. Jag vet att mitt projektarbete 2011 inte riktigt blev så bra som det var tänkt. Det var lite för höga ambitioner för föll platt, men tanken var bra. Jag skrev artiklar om det här redan då. Om kommuner som ombads av Strålsäkerhetsmyndigheten att lägga ner sina solarieverksamheter ur hälsosynpunkt. Om införandet av 18-årsgräns på ickekommunala anläggningar. Men vart står vi och stampar idag? Snart tre år senare. På exakt samma plats!
 
Nåja, medierna rapporterar emellanåt om kommuner som tagit sig i kragen och stängt ner sina solarieverksamheter. Men den här 18-årsgränsen ska politikerna fundera några varv till på.
 
Jag ´vet redan vilket parti som får min röst i höstens val, men skulle något parti ta tag i solariefrågan och lyfta den kanske, kanske mitt val vacklar.
Igår bloggade Cancerfonden om ny statisitk som visar hudcancerns ökning. Jag lägger därför nu för första gången ut ett helt kapitel ut boken "Det finns inget bara i ordet hudcancer". Det är ett kort kapitel, men handlar om självkontroll. För att veta vad man letar efter när man kollar sin egen hud.

 

Kapitel 16 – Den Fula Ankungens ABC

 

I bland annat Kanada, när man pratar om hudcancer, brukar uttrycket Ugly Duckling Rule komma upp. Det handlar om självkontroll för att på egen hand upptäcka hudcancer. Mina leverfläckar upptäcktes genom att vi visste hur ”fula fläckar” ser ut. När jag visade dem för husläkaren på vårdcentralen såg han också att de inte såg bra ut. Andra fläckar som har opererats bort har också tagits på grund av den fula ankungeregeln.

 

Att hålla utkik efter (även kallad ABCDE-regeln):

A som i Asymmetry (asymetri):

  • att den ena hälften är av annan storlek än den andra hälften.

B står för Border (gränser):

  • att leverfläcken är ojämn i kanterna och ser utsmetad ut.

C är Colour (färg):

  • den har olika färger, till exempel är mörkare eller svart på en bit

D innebär Diameter (storlek):

  • många melanom är över 6 mm när de upptäcks. Mitt var 4 mm.

E betyder slutligen Evolution (utveckling):

  • har den ändrats över tid? Storleks- eller färgmässigt?

 

Den fula ankungen är helt enkelt den leverfläck som sticker ut från mängden och som skiljer sig mot de andra.

 

Denna typ av självkontroll borde vara lika självklar som att tvätta håret. Visst att man kanske behöver en sambo, mamma eller syster som kan hålla koll på de ”döda vinklarna” på ryggen. Men annars är det relativt enkelt att ha någon form av självuppfattning. Stora speglar går också bra. Fördelen med hudcancer är trots allt att den börjar på huden. Den är synlig. Det gäller bara att veta vad man letar efter och att våga kolla hos en läkare om man är det minsta misstänksam mot någonting!

Jag har börjat läsa Kristian Gidlunds bok. Den skulle kunna vara utläst. Jag vill sträckläsa, men jag kan inte. Jag måste stanna upp och reflektera. Tänka efter. Känna hur det känns att återuppleva. Jag känner igen mig på vissa saker. Läkarbesök. Ekande korridorer. Tårar som bara kommer. Ett försök att finna kraft på egen hand.
 
Kristian beskriver en cykeltur till en kraftfull ek. Jag brukade promenera ner till Klubbensborg. En bergsknall. Frisk luft. Bara jag och mina tankar.
 
Igår ringde en kvinna från nätverket som jag är med i. Det med läkare och forskare. Där jag representerar drabbade och anhöriga. Hon ville be mig skicka några listor som jag fick med mig från förra mötet. Inga problem.
 
Sedan frågade hon hur jag mår. Det var tvekande. Så där så att man hör hur hon lägger huvudet på sned.
 
"Hur mår du... jag hörde... eller alltså... jag menar.... jag... hur mår du?" (inte riktigt ordagrant, men åt det hållet).
 
"Jodå, det är bra med mig... det är bra", svarade jag och kände en familjär klump växa i bröstkorgen. Frågan var ställd på ett sätt som vittnade om att hon läst DN eller Cancerfondens blogg eller någonting sådant. Att hon har förstått att jag är både drabbad och anhörig.
 
Jag mår bra. Det gör jag. Men det är ändå jobbigt. Det är så länge sen nu och ändå så igenkännande. En del av den jag är idag. Det är därför jag kan blogga om det. Det är därför jag behöver blogga om det. Det var därför jag skrev boken om det. För att få reflektera över känslorna som väller över mig ibland. Som bara kommer. När någon frågar en simpel fråga. Hur mår du?