Pärlor, pärlor, pärlor, i massa härliga färger!
 
Och en hel del bokstäver som behöver sorteras, nästan värre än att sortera skruvar och muttar (vilket jag gjorde på jobbet för ett par veckor sedan).
 
Resultat skulle i alla fall bli Fuck Cancer-armband som går att köpa för en ynka hundring på Ung Cancers webshop!
 
Fyra timmar var alldes lagom, men ger mig nog på det igen vid nästa tillfälle, om inte annat för att vara social med fina människor. Kärlek ♥
 
 
det är som ett plötsligt uppvaknande
att vakna och hitta sig själv
finna allt man någonsin sökt
 
att inte riktigt veta
om man vågar behålla det
 
att akta sig för sin drömmar
och inte våga vara lycklig
av rädsla att bli sviken och sårad
men av vem denna gång?
 
det är bara jag som kan förstöra
genom att avvika från denna väg
 
det är en häftig känsla att veta
veta att man klarar allt man försöker
att man faktiskt har styrkan
den som alla andra redan sett
 
jag är min egen
resandes mot strömmen
i jakt på gemenskap
som alla försvinner
 
ändå klarar jag mig
allra bäst på mitt eget vis
när jag följer det jag tror på
och den väg
som leder till mina drömmar
Jag har extremt svårt att sätta mig själv i första rummet. Ja, jag har gått igenom mycket i mitt liv, men inte lika mycket som vissa andra. Jag har jättesvårt för att andra sympatiserar med mig. Jag vill inte att folk tycker synd om mig. Jag klarar mig.

Ändå är det just därför som Ung Cancers fikaträffar är så underbara. Bara sitta och prata om allt och inget. I tisdag blev det ingen flygning så då blev det fika istället. Men tyvärr var det få andra som kunde. Vi blev faktiskt bara tre stycken.

Hur som helst känner jag ännu starkare nu att jag gärna går på onsdagens fikaträff för anhöriga. Få hjälpa andra att känna att livet går vidare. Att känna att den plågsamma saknaden kan övergå till vackra minnen.

Om det inte blir ballongväder så klart. För då är ballongsäsongen officiellt över och är det väder blir det utbildningflygning!