Det var sommar och solen sken

Vi hade vattenkrig på ängen

och fast jag visste

att jag ingenting ville ha

pirrade magen så där underbart

 

Du fångade mig och

höll om mig och jag var hel

Just där och då

Ingen annanstans

Jag ville ingenting mer

 

Men solen gick i moln, min vän

Tillslut spolades sommaren bort

i kallt höstregn, du försvann

 

När snön föll, vattenkrig

kunde bytas mot snöbollar

var en kopp kaffe mer din kopp av te

 

Melodin som fjärilarna sjungit i magen

var mer desperata rop

att få fly bort, bort iväg

 

Och vi försvann

lagom till att våren blommade ut

Nya andetag

Men du var borta, min vän

och jag vaknade ur min dröm

Kommentera

Publiceras ej