Idag är det en vecka kvar till läkarbesöket (ej hud). Jag har känt mig lugn inför det. Det var trots allt jag själv som valde att ringa och boka tid. Men precis som inför hudläkarbesöken kommer den där förbannade nervositeten krypandes omkring en vecka innan. Jag försöker tänka på annat. Det är svårt.
Jag försöker lugna nerverna med att läsa på om symptomen. Men självklart blir jag inte mer lugn av att bekräfta att det finns fler än anledningen till telefonsamtalet som stämmer in. *Suck*
läkarbesök, rättvisa?, våga kolla,
Tänkvärda ord...

Det står i tidningarna om psykisk ohälsa
om hur vuxna som mår dåligt
ofta kan skylla på barndomen

Vi kan läsa att det påverkas av
familjerelationerna
och dysfunktionella hem

och skygglappar på

för ja, skolan skyller allt på hemmen
det är ju den lilla flickans fel
att hon sätter sig ensam på rasten

det är inte skolans fel
att ingen vill vara med henne
att hon blir utfryst och ärrad

ärrad för livet

nej, det är flickans fel
för att hon har en alldeles för
perfekt familj

hon har lyckliga föräldrar
som älskar varandra
och älskar sina barn

hon har föräldrar som arbetar flitigt
för att kunna unna sin familj
lite vardaglig lyx emellanåt

och de dricker bara när det är fest
men endast måttligt för att kunna
åka hem och ta hand om sina barn

flickan väljer själv att sitta ensam
för det är ändå ingen som vill
vara med henne eller ens väljer att se

läraren kommer fram och frågar
varför hon sitter själv
och när hon rycker på axlarna

(och viskar att hon inte vet)

då vet läraren allt vad felet är;
det är den perfekta familjens fel
för allt påverkas av hemmet

det är syskonens fel
för att hon aldrig får vara ifred
därför sitter hon ensam på rasten

ensam, varje dag lika ensam

och letar man bland beskrivningar
på olika psykiska problem hos barn
står det benämningar så som

maskrosbarn och asfaltsblommor

och söker man ordens betydelse
så står det att det är barn
vars föräldrar super

föräldrar som slår sina barn
eller hotar dem eller på annat sätt gör
familjerelationen ohållbar

men flickan som satt ensam
på rasten, ärrad för livet
hon från den lyckliga familjen

hon känner sig som en maskros
en asfaltsblomma som försöker
växa upp på helt fel plats

men som blir överkörd
gång på gång av framrusande trafik
och oförstående människor

hur kan hon må dåligt
och vara ensam
när hennes familj var så perfekt

för ingenting är ju någonsin
skolans fel
det perfekta samhällets

för det är klart
det är hennes fel
att hon mår som hon gör

eller det är hennes syskons fel
för att de älskade henne för mycket
och bara kunde vara i vägen och uppi

och samhället fortsätter vara perfekt
där bara dåliga familjer
leder till olyckliga människor

och där den olyckliga flickan
från den perfekta familjen
bara får skylla sig helt själv
barndom, dikt, psykisk ohälsa, rättvisa?,
Morgondagens datum gör ont. Fast jag minns inte vad som sades då för fem år sedan. Jag vet bara att det var den 7 augusti 2006 som jag var på Huddinge Sjukhus och att det bestämdes att jag skulle kallas för hudoperation. Fem år. Enligt journalerna har det blivit 23 läkarbesök på Karolinska Sjukhusen, både i Huddinge och Solna. Jag orkar inte ens räkna vårdcentralbesöken i samband med mm. Det räcker. Nästa läkarbesök är i alla fall inte förrän november. Jag klarar mig med två besök om året. 23 stycken på fem år är galet. Sex besök har varit hudoperationer. Men av tio födelsemärken är det trots allt bara de två första som registerats som mm. Några andra har varit anmärkningsvärda men inte något att oroa sig för. Läget är under kontroll.
2006, hudcancer, läkarbesök, rättvisa?,