Igår var det urnsättning. Jag stängde av allt. Jag orkade varken tänka eller känna. Jag, mamma, alla syskonen, faster Ulla, farbror Lasse och kusin Vanja var på plats. Kusin Mia skulle ha kommit om hon hade kommit loss från jobbet.
 
Jag vet inte vad jag ska säga om det där. Det var än mer overkligt än begravningen. Nej, jag orkar fortfarande inte tänka.
 
Idag var inte någon bättre dag. Operation igen. Rutinmässigt. När malignt melanom upptäcks i leverfläckar så opereras marginaler bort för att de ska vara säkra på att det inte finns spridning i huden omkring. Rensar bort det sjuka partier typ. Det blir nu ett stort ärr av de två små. Och så tog läkaren bort en utstående fläck som egentligen inte är farlig men obekväm.
 
Han som opererade den här gången var inte samma som sist. Det här var en hudspecialist (J.L) som tydligen pappa också träffat. Han verkar trevlig. Men kanske lite konstig. Fast det kan vara för att jag är så skeptisk till läkare. Han kommenterade min hud, att jag har rätt mycket acne, och "skröt" om att han på ett eller annat sätt botat alla sina patienter från det. Trots att jag var där av andra anledningar tyckte han att jag kunde testa någon salva på apoteket som han skrev ut recept för. Jaja, skadar väl inte att testa, då kanske jag kan få bukt på ett hudproblem ialla fall. (Men acne är inget man dör av...)
2006, hudcancer, leverfläckar, läkarbesök, pappa, rättvisa?,
När jag kom hem från kuratorn stod det en avi från posten adresserad till mig. Jag skyndade till videobutiken för att hämta ut paketet, men jag vet inte vem som var mest nyfiken - jag eller mamma!
 
Jag tror nog att jag mest kände mig förvirrad.
Vad har jag beställt? Har jag vunnit i någon tävling som jag har glömt att jag har deltagit i? Är det feladresserat?

När jag fått upp paketets ena kortsida såg jag en lila påse. Jag lyfte på den och kände genast tårarna pressa i ögonvrån. Under påsen låg en Miranda-nalle. Pappa fick sin Teddy av faster Kicki och gänget när han fick sin diagnos 2001. Och mycket riktigt - jag visste på en gång vem det var ifrån, jag kunde inte ens läsa det tillhörande kortet eftersom jag kände igen kusin Vanjas handstil och tårarna sprutade åt alla håll.
 
 
I påsen låg ett litet smycke och nallen visade sig vara två nallar hållandes en banderoll med texten "You're special"! Och när jag väl lugnat mig och kunde läsa kortet så var det en hälsning från allihop; Vanja med familj, Lasse, Viktor och Maria.
 
Först då insåg jag att det inte bara är något att rycka på axlarna åt: Nästa vecka, den 28e, ska jag på operation igen...
2006, brev, glädjetårar,
Jag tyckte att besöket på KS i måndags gick bra. Hon sa att jag bara behövde komma tillbaka en gång per år för återkontroller, om inte provsvaren visade något. Det var i måndag det. Igår (tisdag) skulle läkaren från HS ringa. Jag väntade nervöst vid mobilen. Mamma skulle hålla sig hemma den tid som stod i brevet ifall de ringde på hemnumret. De ringde efter lång tid på hemnumret och sa till mamma att hon och jag skulle komma dit idag.
 
Så jag var på HS idag. Läkaren sa att hon hade både goda och dåliga nyheter. Vad de goda var förstod jag inte. Något om tidigt stadie, ung eller att det inte var så farligt... men det var ELAKARTAT! Malignt melanom. FAAN!
 
Eftersom mamma satt med och hörde så var min första tanke att jag var tvungen att få tag på Maria. Skickade ett sms att hon ska ringa mig så fort som möjligt. Håller på att gå sönder totalt.
 
(Vi frågade varför de inte hade ringt mig på mobilen igår, läkaren sa att ingen hade svarat - vilket visade sig vara för att de hade försökt ringa på pappas telefonnummer!!)
2006, hudcancer, läkarbesök,