Den här veckan har planerna gått på tomgång i väntan på försenade pengar. Jag sprang därför runt halva stan för att hitta pappas julklapp. Egentligen hade jag tänkt köpa en vit en-växt (eftersom vi har en vit plastgran hemma hos mamma som han köpte för typ nio år sedan), men det fanns ingen i rätt storlek.
 
Tillslut hittade jag något ännu bättre. En minigran, såkallad sockertoppsgran!
 
Mini-julgranskulor från Åhléns och luciaglitter.
 
Syrran var också med. På vägen genom kyrkogården, när vi ser alla översnöade gravstenar och gravplatser, säger jag: "Usch, nu måste vi ju skynda oss att gräva fram honom!"
 

Jag kom på mig hur creepy det lät och rättade mig till att gräva fram stenen. När vi kom fram till stenen börjar jag röja uppe på stenen, som var täckt med minst 1,5 dm snö. Ovanför stenen brukar vi ha ett stenhjärta (se headern), och jag säger: "Jag måste finna hans hjärta!"
 
Syrran kom fram till att det var typiskt pappas humor, så det var antagligen han som spökade för oss och satte orden i min mun. Det skulle liksom inte förvåna mig!
 
Häromdagen hände det igen (okej, det var för typ en vecka sen), jag blev kontaktad av någon som undrade om jag ville berätta min historia, efter att ha läst min blogg. Denna gång gällde det ett skolarbete.

JA! Jag berättar gärna och svarar på frågor. Jag vill att, framförallt unga, förstår att det går att leva med den här diagnosen. Jag solade inte speciellt mycket, men även om du har det får du inte ta på dig skulden för att du får cancer!

Ja, cancer är en otäck sjukdom, men om du inte vågar kolla dig vid risk för cancer så kan den bli ännu otäckare.
Jag drömde om pappa inatt.
 
Jag visste i drömmen att han hade varit borta i flera år, sedan kom jag på att han var död... Det hela gick ut på att jag bråkade, eller snarare blev oense, med mamma. Jag blev jätteupprörd och ledsen, gick in på syrrans rum för att lugna ner mig och märker hur någon öppnar dörren. Jag frågar vem det var eftersom jag inte orkade kolla upp med tårfyllda ögon. Pappa. Det var typ där någonstans som jag insåg att han är död, men jag kände ändå hur han kom fram till mig och höll om mig. Tröstade...
 
Sedan vaknade jag, fortfarande med tårfyllda ögon.