Då är nummer 12 borttagen. Hurra vad bra det känns (hör ironoin eka). Bedövningssprutan var som vanligt värst, liksom känslan när bedövningen släpper. En stor eloge till läkaren som pratade om luftballonger för att få mig att slappna av och sedan tjatade "går det bra/känns det här" så att jag lät som en upphackad skiva ja, nä, ja, nä. Hellre det än överraskningar. Nu någon månad väntan på svar och stygnen ska bort fredagen den 13e.
Den senaste veckan har jag jobbat varannan dag. Lördag, måndag och onsdag. Det innebär lunch/middag vid kl 13.30 och sedan försöka få i sig mat igen vid kl 23.

Igår var otroligt frustrerande. Vid frukost var jag vrålhungring, men valde att bara äta två mackor så att jag skulle orka lunch. Vid lunch fick jag knappt i mig någonting. Samma sak när jag kom hem vid 23. Var vrålhungring, men fick knappt i mig någonting.

Sömnen är också helt åt helvete. Jag är galet trött när jag väl kommer i säng, men sover oroligt, drömmer konstigt och vaknar vid kl. 7. Kliver upp halv nio, eftersom jag legat överpigg och bara väntat på att klockan ska bli någorlunda okej att kliva upp och känner mig sedan trött och orkeslös någon timme senare.

Imorgon blir det hudoperation. Hypokondrin växer. Jag har ont i halsen och en bygynnande förkylning. Tankar. Lågt imunförsvar. Huvudvärk. Orkeslöshet. Läser in fler symptom än vad jag egentligen har. Åh. Låt mig bara bli fri från hjärnspöken och frisk från all skit.
Jag drömde om dig i natt. Eller typ...
 
Det var väldigt konstigt. Allt var kaos. Jag skulle åka på en Iron Maiden-konsert i Skövde. Varför just Iron Maiden och varför de skulle spela just i Skövde låter jag vara osagt. Jag var i alla fall tvungen att ringa min familj och säga att jag skulle bli sen till tåget. Telefonen bråkade och fick inte upp mammas nummer och då letade jag upp ditt nummer istället.
 
Jag lärde mig aldrig det utantill. Men jag hade det inlaggt i telefonen i flera år. Nu är det borttaget.
 
I drömmen fick jag iaf upp numret och lät signalerna börja gå fram innan jag kom på mig att du inte skulle svara...
 Resten av drömmen fortsatte med att centralstationen var ombyggd, att min biljett saknades i ett elektroniskt system av något slag, att jag fick en gratisbiljett en minut innan tåget skulle gå och att det sedan var ett gammalt tunnelbanetåg jag skulle åka med från Stockholm till Skövde. Mamma hade konsertbiljetten och skulle gå in innan mig och det snöade precis när vi lämnade Sthlm C och fortfarande kunde se stadshuset. Där någonstans blev det för mycket och jag vaknade.
drömmar, pappa,