Sommarlovstider. Det var ett tag sedan sist. Men visst minns jag. Alla de där gångerna när vännerna innan lovet pratade om allt roligt de skulle ha. Åka jorden runt. Ja, om man slog samman allas resor alltså. Jag blev kvar hemma i Sverige.
 
När alla andra firade att det var sista sommarlovet, så visste jag att så inte var fallet för min del. Sommarlovet mellan tvåan och trean på gymnasiet. Vissa skulle jobba några veckor, jag med. Tre veckor på ett äldreboende. Men jag visste att jag efter gymnasiet ville plugga vidare så fler sommarlov skulle komma, även om de säkert också skulle präglas av jobb.
 
Det var en alldeles så här fantastisk försommar, som nu. Mycket sol, mycket värme, knappt några droppar regn. Klarblåa dagar.

Och tunnelbanan mellan Liljeholmen och Fruängen var avstängd. Först bara mellan Telefonplan och Fruängen, men sedan hela den grenen.
 
Jag gick till Fruängen för att Apoteket i Västertorp var stängt. Eller varför hade medicinen hamnat i Fruängen? Jag minns inte. Jag minns i alla fall att jag hade pappas legitimation med mig och min egen, men fick inte köpa ut medicinen då jag bara var 17 år. Att det var cytostatikatabletter spelade ingen roll.
 
Som tur var såg jag mamma gå utanför, på väg hem från jobbet. Så jag fick tag på henne så att vi kunde lösa det hela.
 
Sommaren 2006. Brorsan tog studenten och pappa hade planerat festen. Sin egen begravning. Ett sista farväl till alla nära och kära. Sedan gick det fort. Knappt en månad.
 
Det var svårt att jobba och göra ett bra intryck när sorgen stod så nära inpå. En dag ville de att jag skulle vaka över någon som inte skulle leva länge till. Jag vägrade. Jag hade precis gjort det. Vakat över någon som inte skulle leva länge till. Hört de sista andetagen. Andas in, andas ut, andas in, andas ut.... och så tystnad. Har du hört öronbedövande tystnad någon gång?
 
Vårdcentralen. Husläkaren. "Du är ung", "Min mamma hade malignt melanom, jag fick det inte... bara för att din pappa...". 
 
Jag kan skicka en remiss till Huddinge, men tänk på att du är ung. Det är inget du behöver oroa dig för.
 
Jag hade redan hunnit börja sista året när svaret kom. Vi skulle ta spexfoto, eller om vi precis hade fotograferats. Jag stod i omklädningrummet när mamma ringde och sa att vi skulle inställa oss på Huddinge sjukhus dagen efter. De skulle bara höra av sig om de hittade något...
 
Åtta år. Åtta år har gått. Det är sommar igen. Men inte sommarlov. Jag ska jobba i två månader. Heltid. Ett varmt instängd kontor. Men där behöver jag inte oroa mig för att bränna mig i solen i alla fall.

2 kommentarer

mamma

12 Jun 2014 21:19

Tankar kommer och går, precis som du min kära unge :)
Det är sommar och snart midsommar. Stäng av - sluta tänk- och så börjar vi på ruta 1....
Det där med apoteket hade jag nästan glömt! Han ville inte handla i Västertorp eller om det var något med leveransen? Vet att han inte orkade gå själv men att han skickade dej ??
Kommer du ihåg när?

Svar: Ja, han skickade mig. Det var nån form av cancermedicin, som han skulle ha börjat med, men leveransen var sen så han var tvungen att skjuta på medicieringsdatumet.

Jag skickades till Apoteket i Fruängen för att köpa medicin som han hade på recept, varav jag fick hans leg och så skulle jag köpa en viss sorts nässpray, och det var viktigt att jag tog rätt sort. Så han hade skrivit ner det på typ en post-it lapp eller nått liknande.

Vill få det till när t-banan var avstängd vilket var from maj. Och skrev lite fel i texten, första etappen var hela grenen avstängd, sen bara T-plan-Fruängen.
Malin Lundgren

Anonym

14 Jun 2014 20:49

Oj, det här griprr tag. Jag är 43 år och diagnostiserades med malignt melanom för en och en halv vecka sedan. Opereras på onsdag. Vet inte hur jag ska tolka vårens skyndsamhet även om jag uppskattar den.

Kommentera

Publiceras ej