Jag har under året varit medlem i Ung Cancer. Jag minns inte riktigt när jag regestrerade medlemskapet, men vet att jag satt med formuläret redan på praktiken förra våren. Första gången jag hörde talas om organisationen var iaf på Twitter, med en länk till en webbsida med infon att här ska snart en ny organisation presemteras.
Hur som helst, formuläret lästes och sidan bevakades. Medlemskapet dröjde. 1 februari i år var jag på min första medlemsträff, så då var registreringen klar. Och efter den har jag följt Facebook-gruppen. Det har varit otroligt befriande att gå dela tankar med andra som vet.
Så nu har jag även anmält mig till anhöriggruppen. Jag har nog arbetat klart sorgen efter pappa, det gör liksom inte så där panikartat ont längre och nu kan jag förhoppningsvis hjälpa andra att komma dit i sin sorg. Det skulle kännas bra att få ge något tillbaka till de som hjälpt mig.
Hur som helst, formuläret lästes och sidan bevakades. Medlemskapet dröjde. 1 februari i år var jag på min första medlemsträff, så då var registreringen klar. Och efter den har jag följt Facebook-gruppen. Det har varit otroligt befriande att gå dela tankar med andra som vet.
Så nu har jag även anmält mig till anhöriggruppen. Jag har nog arbetat klart sorgen efter pappa, det gör liksom inte så där panikartat ont längre och nu kan jag förhoppningsvis hjälpa andra att komma dit i sin sorg. Det skulle kännas bra att få ge något tillbaka till de som hjälpt mig.
Kommentera