Den här veckan har planerna gått på tomgång i väntan på försenade pengar. Jag sprang därför runt halva stan för att hitta pappas julklapp. Egentligen hade jag tänkt köpa en vit en-växt (eftersom vi har en vit plastgran hemma hos mamma som han köpte för typ nio år sedan), men det fanns ingen i rätt storlek.Tillslut hittade jag något ännu bättre. En minigran, såkallad sockertoppsgran!
Mini-julgranskulor från Åhléns och luciaglitter.
Syrran var också med. På vägen genom kyrkogården, när vi ser alla översnöade gravstenar och gravplatser, säger jag: "Usch, nu måste vi ju skynda oss att gräva fram honom!"
Jag kom på mig hur creepy det lät och rättade mig till att gräva fram stenen. När vi kom fram till stenen börjar jag röja uppe på stenen, som var täckt med minst 1,5 dm snö. Ovanför stenen brukar vi ha ett stenhjärta (se headern), och jag säger: "Jag måste finna hans hjärta!"
Syrran kom fram till att det var typiskt pappas humor, så det var antagligen han som spökade för oss och satte orden i min mun. Det skulle liksom inte förvåna mig!
