Igår var det urnsättning. Jag stängde av allt. Jag orkade varken tänka eller känna. Jag, mamma, alla syskonen, faster Ulla, farbror Lasse och kusin Vanja var på plats. Kusin Mia skulle ha kommit om hon hade kommit loss från jobbet.
Jag vet inte vad jag ska säga om det där. Det var än mer overkligt än begravningen. Nej, jag orkar fortfarande inte tänka.
Idag var inte någon bättre dag. Operation igen. Rutinmässigt. När malignt melanom upptäcks i leverfläckar så opereras marginaler bort för att de ska vara säkra på att det inte finns spridning i huden omkring. Rensar bort det sjuka partier typ. Det blir nu ett stort ärr av de två små. Och så tog läkaren bort en utstående fläck som egentligen inte är farlig men obekväm.
Han som opererade den här gången var inte samma som sist. Det här var en hudspecialist (J.L) som tydligen pappa också träffat. Han verkar trevlig. Men kanske lite konstig. Fast det kan vara för att jag är så skeptisk till läkare. Han kommenterade min hud, att jag har rätt mycket acne, och "skröt" om att han på ett eller annat sätt botat alla sina patienter från det. Trots att jag var där av andra anledningar tyckte han att jag kunde testa någon salva på apoteket som han skrev ut recept för. Jaja, skadar väl inte att testa, då kanske jag kan få bukt på ett hudproblem ialla fall. (Men acne är inget man dör av...)
2006,
hudcancer,
leverfläckar,
läkarbesök,
pappa,
rättvisa?,
