Då är nummer 12 borttagen. Hurra vad bra det känns (hör ironoin eka). Bedövningssprutan var som vanligt värst, liksom känslan när bedövningen släpper. En stor eloge till läkaren som pratade om luftballonger för att få mig att slappna av och sedan tjatade "går det bra/känns det här" så att jag lät som en upphackad skiva ja, nä, ja, nä. Hellre det än överraskningar. Nu någon månad väntan på svar och stygnen ska bort fredagen den 13e.