Igår kväll var jag på UC:s extra insatta årsmöte där den nya styrelsen skulle röstas in. Här kan ni läsa mer om den.
Det absolut värsta är att en sådan förbannad sjukdom som cancer kan föra så fantastiska människor samman. Hur fan ska man kunna vara glad för något sådant? Nej, fel vinkel. Det är inte på grund av cancer som dessa människor förs samman. Jag hade drabbats av cancern innan UC. Det är TACK VARE DESSA FINA MÄNNISKOR som vi medlemmar har någonstans att ta vägen med oss själv när tankarna och känslorna blir för mycket.
Skratt, glädje, tårar, sorg. Allt samlas under ett och samma tak. Och jag blir varje gång lika jävla varm i härtat när jag tänker på att så dessa människor vill vara en del av det här.
Kommentera