Midsommar är förbi. Jag hade dagarna innan en plågande känsla av vetskap. Minnet spelades upp.
 
Jag och grannen C var ute på promenad. Det var midsommarafton och vi var inte på landet. Jag skulle sedan hem för att äta. Vi skulle äta middag tillsammans hela familjen innan pappa lades in på ASIH.
 
Visste jag att det skulle bli sista middagen tillsammans?
 
Klumpen i magen. Två veckor kvar till 7 juli. Jag vill bara lägga mig och skrika högt i kudden. Låta tårarna strömma. Min kurator sa att jag får. Behöver jag må dåligt så välj ett datum då det är okej. Må dåligt då och få det ur dig. Gå sedan vidare och må bra.
 
Han ville det. Pappa ville att vi skulle må bra, så det är för hans skull som jag ler. Livet går vidare.

Kommentera

Publiceras ej