det är den där känslan
av att inte riktigt räcka till
som får mig att falla
gång på gång på gång
men jag reser mig upp
så att ni kan slå omkull mig
igen
sparka på mig medan jag ligger
ibland tar det ett tag
men sen är jag uppe på fötter igen
jag faller
hela tiden
rasar samman
men det spelar ingen roll
så länge jag har orken
att kravla mig upp
och även när jag inte orkar
finns det någon konstig styrka
långt inom mig
som får mig att resa mig ändå
än har jag inte gett upp
så slå ner mig igen
förstör all mitt mod
och ta allt hopp ifrån mig
trasa sönder
den lilla självkänsla
som jag så länge byggt upp
för än är jag inte död
och så länge jag andas
fortsätter jag resa mig
så ni, mina kära hjärnspöken
jag har slutat vara rädd för er
jag är bara jävligt irriterad på att
ni aldrig vill låta mig vara
så ni kan fortsätta försöka döda mig
för ni kommer aldrig vinna över mig
