När jag kom hem från kuratorn stod det en avi från posten adresserad till mig. Jag skyndade till videobutiken för att hämta ut paketet, men jag vet inte vem som var mest nyfiken - jag eller mamma!
Jag tror nog att jag mest kände mig förvirrad.
Vad har jag beställt? Har jag vunnit i någon tävling som jag har glömt att jag har deltagit i? Är det feladresserat?
När jag fått upp paketets ena kortsida såg jag en lila påse. Jag lyfte på den och kände genast tårarna pressa i ögonvrån. Under påsen låg en Miranda-nalle. Pappa fick sin Teddy av faster Kicki och gänget när han fick sin diagnos 2001. Och mycket riktigt - jag visste på en gång vem det var ifrån, jag kunde inte ens läsa det tillhörande kortet eftersom jag kände igen kusin Vanjas handstil och tårarna sprutade åt alla håll.
I påsen låg ett litet smycke och nallen visade sig vara två nallar hållandes en banderoll med texten "You're special"! Och när jag väl lugnat mig och kunde läsa kortet så var det en hälsning från allihop; Vanja med familj, Lasse, Viktor och Maria.
Först då insåg jag att det inte bara är något att rycka på axlarna åt: Nästa vecka, den 28e, ska jag på operation igen...
2006,
brev,
glädjetårar,
Kommentera