Igår hände en jättehemsk sak! Hemtelefonen ringde och jag svarade. Någon som presenterade sig som "Lisa" frågade efter Bo (pappa). Jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa: "Han är inte hemma... eller alltså... han är död!"
INTE HEMMA! Okej, det är sant att han inte är hemma. Men han kommer aldrig komnma hem igen, varför fattar inte hjärnan det?
Nu var det länge sen som jag brukade tänka att det kanske är pappa som ringer när jag hör telefonen. Det har trots allt gått fyra månader! Shit. FYRA MÅNADER! Men jag kan fortfarande komma på mig själv med att tänka att pappa kanske står i köket och lagar mat när jag kommer hem på eftermiddagen och känner matos i trappuppgången.
I förrgår fick jag de nya provsvaren. Allt mm är borta! Yeay!
2006,
pappa,
rättvisa?,
Kommentera